Chockattack på riksklenod

Som utlovat förekommer Jan Guillou i min senaste ledare i SvD. Jag menar att hans kalender står kvar på den tionde september 2001.

Intentionen är förstås att man ska läsa Jan Guillous nya satiriska roman Fienden inom oss (Piratförlaget) och känna hur verkligheten kryper sig på. Det blir inte riktigt som författaren tänkt sig.

I Guillous bild av verkligheten beslagtar den rasistiska polismakten några gödselsäckar och lite järnskrot vid kolonilotterna för att sätta dit människor som inte har en endaste ond avsikt. I den verkliga verkligheten där vi andra vistas rullar nyheterna bilder på tillslaget i Tyskland: tre män, tränade i Pakistan, gripna med 700 kilo kemikalier och konkreta planer på terrordåd.

I skrattspegeln är de fundamentalistiska islamisterna bara skrytande tonårspojkar utan religiös förankring. I verkligheten rapporteras att konstnären Lars Vilks hotats till livet av en medelålders kvinna med orden ”Du ska slaktas, vi ska skära strupen av dig.” Förundersökningen beskriver kvinnan som ”genuint övertygad och troende muslim”, och polisen uttrycker oro över att kvinnan ”står helt för vad hon säger”.

I satiren trakasserar säkerhetspolisen en grönsakshandlare med förflutet som frihetskämpe i hemlandet. I verkligheten sägs att den förre grönsakshandlaren försvunnit ur myndigheternas sökarljus och att Säpo sannolikt inte vet var han är längre. Han är en av USA terrorstämplad svensk medborgare med förflutet i terrorgruppen GIA, enligt uppgift utbildad på al Qaidas träningsläger i Khalden, Afghanistan.

I fiktionen står kändisarna på kö för att samla in pengar till ”Ansar al-Islam som enbart sysslade med daghem, äldreomsorg, distribution av mat och liknande civila verksamheter”. I verkligheten har gruppen hundratals liv på sitt samvete och, tyvärr, väl dokumenterade förgreningar i Sverige. I romanen framkallar statens repression de få terroristbrott som förekommer. I den bistra verkligheten får vi snart se varför ungdomar i den svenska välfärdsstaten valt att bli jihadkrigare, i Oscar Hedins dokumentärfilm Det svider i hjärtat (premiär i oktober).

Förresten - jag har fått förlängt på Svenskan och jobbar kvar till nyår, åtminstone. Vilket betyder att bloggen gudmundson kommer fortsätta vara lite svajig (eftersom alla bra skrivaridéer går åt på jobbet). Man bloggar ju på Ledarbloggen också.

Jag har kul, i alla fall.